Månen och solen jobbar tillsammans, likaså gör Katjakaj och Bentebent. 

Ett oendligt sammarbete, av två så olika själar. 

Den långe spillivinken och den korta bastante, som månens kratrar och solens strålar. 

Må de kvarhava denna andliga balans i livets kostcirkel.

Som balsam och schampo, som ketchup och senap. 

Levande går de igenom en process som fördjupar deras inre en liten aning. 

Som ett kryddmått salt i en stor gryta, gör de en skillnad som inte fanns där innan. 

Vi tackar er nu, vi tackar er då, vi tackar er sen. 

Katjakaj o bentebent, ni rockar typ fett asså! 

Som ett plommon på sin gren, som en isbjörn levande i sin vinterdvala och som en polisong på en äcklig gammal gubbe i en snuskig gammal bil med godispapper och pizzakartonger på golvet utanför en förfallen mack i Torsby.

Mot månen flyger en ful varelse.
Var är Else?
Mot natten flyger en månvarelse, nattvarelse, mörkelvarelse,
var är Else?
Vi leever i ett universum där allt är tillåtet utom mörkermagi mot en hemsk varelse.
Var är Else?
Erogon kunde, men varför kan inte vi tämja en varelse?

Var är Else?
En drake är en äkta varelse.

Var är Else?
Jag fann en varelse.
Jag fann Else.

(Vart var Else för fasiken?)

Som ett plommon på sin gren, som en isbjörn levande i sin vinterdvala och som en polisong på en äcklig gubbe i en snuskig gammal bil med godispapper och pizzakartonger på golvet utanför en förfallen mack i Torsby.

Är det inte underbart att känna solen mellan tårna och vinden i munnen? är det inte det? Jag kan bara säga att jag älskar det, och det är de finaste stunderna i livet enligt mig. tänk dig att du får en underbart fet läskande köttbulle i ansiktet och känner solen mellan tårna och vinden i munnen. I den stunden kan man inte bli upprörd och underlig i skallen. I den stunden bara känner man kärleken flöda. Livet är som en uppförsbacke som man bara längtar efter att få springa upp för. Livet lever bara de som kan de magiska orden.

Dessa följer lydande: Som ett plommon på sin gren, som en isbjörn levande i sin vinterdvala och som en polisong på en äcklig gammal gubbe i en snuskig gammal bil med godispapper och pizzakartonger på golvet utanför en förfallen mack i Torsby.