Jag har varit i tankekällas brunn och samlat krafter. Vi alla vet hur viktig denna källa är. Själen är hel igen. Som ett brutet ben som läkt innanför köttets skyddande väggar. NU kan jag andas igen, på riktigt! Jag är redo att dela med mig av livets hemligheter, och det är din uppgift att upptäcka dem med mig. Vi alla har ett extra sinne, och mitt är ditt och du är jag. Vi är vi, och ni är vi som ni är ni.

Som ett plommon på sin gren, som en isbjörn levande i sin vinterdvala och som en äcklig gammal gubbe i en snuskig gammal bil med godispapper och pizzakartonger på golvet utanför en förfallen mack i Torsby.

När lappsjukan slår till, så slår den inte bara till för ögonblicket. 

Den kommer, och etsar sig fast för evigt. 

Den tar de vilda själarna ur kroppen, och tar deras plats. 

Jagar en till vrån längst där inne.
Längre än djupt, längre än djupast, längre än djupare än djupast.

Man lär sig älska ens mörka sida.
Man lär sig älska mörkret.

Ibland kan man bota. 

Ibland kan man inte bota. 

De lär sig leva med skingrade själar. 

Eller inte. 

Men är det inte så med allt?
Man lär sig leva med det, eller inte.
Men vad händer med de som får: eller inte?

Det vet endanst de som kan livets konst.

En konst som bara de lärda kan. 

De lärda, de lärda, de lärda...
Men lappsjukans vilda själar kommer aldrig bli  lärda.
De kommer leva i det förvirrade mörkret i evigheten.

Som ett plommon på sin gren, som en isbjörn levande i sin vinterdvala och som en äcklig gammal gubbe i en snuskig gammal bil med godispapper och pizzakartonger på golvet utanför en förfallen mack i Torsby. 

Har allt och alla en vilja? Jag kan, jag vill, jag ska. Hur stor procentsats i världen kan tänka så? Har möss en egen vilja? Eller går möss på instinkten? Jag vill ha en bulle. Är det verkligen jag som vill det? Kanske är det bara en instinkt jag har? En mus kanske inte vill äta på en ost. Den bara gör så för att det finns i dess värld och har det som en instinkt. Eller är hela livet förutbestämt, som att någon - Gud? -har bestämt allas liv och öden i detalj. Är det bestämt att jag ska skriva de här orden just nu, att jag är vän med mina vänner och att jag har en bulle i min hand? Hur gör man då för att bryta sig ur ramarna som håller en fjättrad som ett harmlöst djur? Jag vet. För jag har hittat min själ, och med den klokheten. 

Som ett plommon på sin gren, som en isbjörn levande i sin vinterdvala och som en polisong på en äcklig gammal gubbe i en snuskig gammal bil med godispapper och pizzakartonger på golvet utanför en förfallen mack i Torsby. 

Dessa ord du utsöndrar idag, kommer de ens att bli väckta imorgon på morgonkvisten? Kommer de ens någonsin sägas ur din mun? Hur skulle du teckna de sista orden? Som en bibel? Som en serietidning? Eller som en kokbok? Vi är alla olika, likaså är orden olika, även om de delar bokstäver. I tindernas tid har vi alltid slagits om ditt och mitt. Men alla jordens bokstäver tillhör varända människa. Det finns inget: "Det där var inte din bokstav, du får inte använda den för den är Kinas". Det bara existerar inte här på planeten Tellus. Så varför kan vi inte börja hjälpa varandra och börja dela med oss av mer saker? Som äpplen på ett äppelträd som väntar på att pallas, men de behöver inte pallas. De kan bara bli bortgivna. 

Som ett plommon på sin gren, som en isbjörn levande i sin vinterdvala och som en polisong på en äcklig gammal gubbe i en snuskig gammal bil med godispapper och pizzakartonger på golvet utanför en förfallen mack i Torsby. 

A-andas
B-bedrövas

C-chockas
D-darra
E-erövras
F-fritas
G-glömma
H-hetsas

I-immunitet

J-jagas

K-klösas
L-lämnas
M-mörknas
N-nalkas
O-orka
P-punkteras
Q-quiltas
R-rankas
S-skakas
T-träffas
U-utpekas
V-vandaliseras
W-wallraffas
X-xamineras
Y-yla
Z-zippas
Å-ångra
Ä-älskas
Ö-överleva

 


Som ett plommon på sin gren, som en isbjörn levande i sin vinterdvala och som en polisong på en äcklig gammal gubbe i en snuskig gammal bil med godispapper och pizzakartonger på golvet utanför en förfallen mack i Torsby. 

Vi snurrar, snurrar och snurrar. Varför inte bara stå still och kolla på snurret istället. Snurret beter sig snurrigt. Som en virvlande virvelvind på djurparken där pensionärerna tar upp alla bänkar. Som ett lejon instängt i en rännsten i Sahara. Lejonets själ är galen, vill bara sitta med pensionärerna, leva i det vilda och spela boule på eftermiddagarna. Dricka svart kaffe med bitsocker. Men innerst inne är vi alla som en ost och skinkmacka på insidan, med lite extra rödlök. Snurriga, gamla, slumpartade och gröna. Som ett ålderdomshem, där allt och alla ser ut som russin. Som en enda stor russinbur. 

Som ett plommon på sin gren, som en isbjörn levande i sin vinterdvala och som en polisong på en äcklig gammal gubbe i en snuskig gammal bil med godispapper och pizzakartonger på golvet utanför en förfallen mack i Torsby. 

Månen och solen jobbar tillsammans, likaså gör Katjakaj och Bentebent. 

Ett oendligt sammarbete, av två så olika själar. 

Den långe spillivinken och den korta bastante, som månens kratrar och solens strålar. 

Må de kvarhava denna andliga balans i livets kostcirkel.

Som balsam och schampo, som ketchup och senap. 

Levande går de igenom en process som fördjupar deras inre en liten aning. 

Som ett kryddmått salt i en stor gryta, gör de en skillnad som inte fanns där innan. 

Vi tackar er nu, vi tackar er då, vi tackar er sen. 

Katjakaj o bentebent, ni rockar typ fett asså! 

Som ett plommon på sin gren, som en isbjörn levande i sin vinterdvala och som en polisong på en äcklig gammal gubbe i en snuskig gammal bil med godispapper och pizzakartonger på golvet utanför en förfallen mack i Torsby.

Mot månen flyger en ful varelse.
Var är Else?
Mot natten flyger en månvarelse, nattvarelse, mörkelvarelse,
var är Else?
Vi leever i ett universum där allt är tillåtet utom mörkermagi mot en hemsk varelse.
Var är Else?
Erogon kunde, men varför kan inte vi tämja en varelse?

Var är Else?
En drake är en äkta varelse.

Var är Else?
Jag fann en varelse.
Jag fann Else.

(Vart var Else för fasiken?)

Som ett plommon på sin gren, som en isbjörn levande i sin vinterdvala och som en polisong på en äcklig gubbe i en snuskig gammal bil med godispapper och pizzakartonger på golvet utanför en förfallen mack i Torsby.